Idags läget är det sällan saker som får mig så upprörd att det får ett helt inlägg.

Men seriöst. Jag blir lika upprörd, förtvivlad och less varje gång.

Det är inte särsklit ofta jag utnytjar den kollektiva trafiken där vi bor.

Men dom få gångerna jag gör det så blir jag aldeless stum.

Menar hur svårt kan det vara?

Menar busschaffisen imorse var ju trevlig, tillmötesgående och fick den gråaste morgon och bli rosa. Eller hur var det?

Inte en gång lyfte h*n smilgropen.  Kan man då inte ens le borde man kanske fundera över sitt liv, framtid som busschaffis och eventuellt byta jobb.

Sist jag åkte buss åkte han ifrån mig trots att jag kom i tid, han såg mig bara inte.( Och nej, jag är inte speciellt liten. Rätt stor faktisk, fast förbannat jävla snygg;)) Läses med stor ironi.

Busschaffisen bakom (som för övrigt var en av dom trevligaste jag mött i det yrket) hjälpte senare mig. Stor ros till honom, ris till han imorse. 

Varför vara så bitter? Älska livet istället. Det blir såå mycket roligare...

Fatta, jag är så jväla glad över mitt liv.

På två år ha det hänt en hel del

Flyttade ihop med den bästa och snyggaste mannen,

fått två underbara och fina barn med honom.

Träffat och lärt känna en hel del sköna och fina männsikor.

Nä tacksam och lycklig är jag.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Annars ha vi varit i stan, fixat och trixat med det sista inför helgens brölopp.

Fikat, shoppat och umgåtta med mamma.

Tänkte köra på en prickig klänning, lite rockabilly stuk på håret och stövlar.

Sjukt snyggt, fick mycket beröm i helgen när jag testade det iaf.  Hi hi.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jaja, nu ska jag gåt till mina barn, vi ska leeeka. Yeah!