Så nu är det redan fredag kväll, ha varit hos mamma och pappa sen imorse.

Mamma och jag tog varsin vagn och gick från mig till dom. Och det var inte alls jobbigt, inte som förr.

För ca en månad sen skulle jag inte kunna drömma om att det skulle vara så "enkelt" att gå hit med barnen.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ha ätit idag har jag oxå gjort, varannan timme och ca 0,75 dl-1 dl idag. Börjar få rutin. Vilket tempo och hur jag ska förhålla mig.

Har upptäkt en nackdel. Saker smakar inte som förr. Svårt och beskriva med det smaka inte som det gjorde förut.

Jag bruka koka egna soppor med jämna mellanrum förut,och dom smakade absolut inte som dom gör idag.

Nästan äckliga, även om jag lagat dom;)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Igår hade jag besök av två av mina finaste vänner. Är så glad att just ni finns för mig.

Och jag blir uppriktigt rörd i allt stöd dom ger mig. Älskade ni. Z och F<<3

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag, syrran och pappa ha haft någre djupa disskutioner om livet ikväll. 

Att man aldrig sluta förvånas över hur skört och bräckligt livet är.

Jag vet vad jag vill, jag vet vart jag ska i livet och mina mål börjar klarna!

Så vad säger man sen då, borde släcka ned datorn och  ladda för shopping på hög nivå imorrn!

Men först ska jag bädda om min son, viska i hans öra att han är en av dom bästa människor som finns i mitt liv.

Sen göra samma sak med min donna och sen och krypa ned i sängen här i gästrummet och lyssa till  hennes andetag.

Kan verkligen egentligen inte skylla på nått på  min dåliga närvaro och uppdatering. Men jag ha haft rätt mycket på det personliga planen. Mycket som förändras runt mig, både i nutid och framåt så kommer det bli stora förändringar!

Den största ha iof redan varit, för ca 7 dagar sen genom gick jag en gastric by pass. Mår efter omständigheter rätt bra.

Lever just nu ganska mycket med tiden som styr mitt/vårt liv. Ha en mat och sovklocka alá skalman!

Men börja lära mig mer och mer om mig själv. Var jag klara och inte. Hur mycket jag ska äta och när.

Det är en otroligt resa. En fantastisk möjlighet att ha ett verktyg som gör det möjligt att få ett lättare liv.

Jag ha sen flytstarten 2012-01-05 tappat hela 15,2 kg idag 2012-02-09.....

Sedan invägningen i september är det ca 20 kg.

Det känns vill jag lova, jag ska ta vara på den här möjligheten.

Jag ha en massa delmål. Mitt första ha jag redan passerat. Jag kan ha min svarta kläning.

Jeansen är det lite kvar på men det är inte mycket.

Min största dröm är att kunna springa igen, eller leka på knasiga kojan med barnen.

Gunga eller kanske testa rida på en häst. Inget är omöjligt. :)

Jag ha tagit körkortet, kan ni tänka er. Jag ha tagit det. Såååå det så!

I torsdags, alltså den 1 december så klarade jag uppkörningen och blev således med körkort.

Helt otrolig känsla, jag var så glad och jag grät.  Pappa kom och hämtade och jag bara grät. Trodde aldrig jag skulle klara det.

Allt gick så snabbt,  men jag är så glad. Måste typ nya mig i armen för att förstå att det är sant och inte en dröm!

 Jag fixade det,  kan ju säga att det är bara början på vad som komma skall!

Wow. Nu är jag/Robban/familjen på g, ha så mycket projekt och drömmar vi ska hinna fixa.

Hämtade ut det igår med, en rosa platkort men min BILD och mitt NAMN på.

I helgen, bara för att jag kunde så åkte jag vill Björna och köpte mjölk. Bara för att JAG just kunde.

Nä nu ska jag slänga mig i duschen, klä på mig.

FÖR JAG SKA HÄMTA SYRRAN. WÖPP WÖPP!

"Allt är inte som det ser ut att vara och det som syns kanske inte är allt"

Jag har åsikter, alla har någon åsikt om saker man kanske inte borde ha åsikter om.

Nått man egentligen inte vet ett dugg om, men MAN tror sig veta.

Det är männskligt.

Jag själv ha kommit på mig massavis med ggr om mina fördommar,  tankar och åsikter.

senast idag. SOM jag inte borde ha/haft.

Nästan så jag skäms ibland. För ofta(läs; alltid) är det inte ens så verkligehten ser ut.

Men deeet är och kommer alltid vara tillåtet och fela. Frågan är vad man gör åt det sen?

Om man försöker bättra sig , iaf gör ett vettigt försök.

Det är vad jag försöker göra varje dag, inte allid som jag lyckas.

Men jag törs lova att så länge man försöker ändra sig finns det hopp .

Finns inte så mycket och berätta. Och bilder säger mer än ord.

Sen om man omger sig med folk som ger bra energier och glädje så finns inge ord.

Här kommer bilderna... :) Från dom senaste veckorna.

  Min stora kärlek. Han är mannen med stor H i mitt liv. Jag älskar dig.

Min två barn som jag har fått äran att vara mamma till. Älskar er så hårt, så mycket.

  W och Liv. Sötaste brudarna.

    Min stora kille.  Här är det ooop å happa ( Upp och hoppa, handiga Manny;))

  Sommar, när man kan äta ute;)

Allt jag ville ha var vad alla andra ville, du vet, kärlek<3

Vänskap är livets vin.

Man förlåter så länge man älskar.

Utan förlåtelse finns ingen framtid.

Det finns alltid ett val- bli avundsjuk eller låt bli.

Högmod går före fall, ödmjukhet före ära.

Ett samvete som skäller bits inte.

http://www.livet.se/

Skulle kunna skriva rader om kär och lycklig jag är. Hur fin och underbar han är.

Men det behövs inte, för alla som känner honom/oss vet.

Vet att det finns ingen som honom, ingen som ens är i närheten av honom.

Du kanske inte tycker han är världens hunk, men han är min. Min hunk.

Det är vi mot världen, han är den som gjort mig hel.

Han behandlar mig som den drottingen själv.

Visst!

Det gick jävligt fort för oss men jag har aldrig tvekat en sekund.

I hans närhet är jag tryggast, i hans famn hör  jag hemma.

Så många tårar han ja torkat från min kind, så många gånger han fått mig och skratta trots allt elände. Det är just han, alltid se allt ur en annan vinkel.

"Allt är inte som det ser ut att vara och det som syns kanske inte är allt"

Han är pappa till mina två barn, han är den bästa pappa man kan ha.

Han gör allt med så mycket glädje, han älskar att leka med barnen.

Kärlek från det vi kliver upp tills vi lägger oss.

Just den jobbiga period vi haft i vinter vet jag att vi är starkare än nånsin.

Den enes svaghet komplettera  den andra.

Det är lixom vi mot världen.

Kvällarna bara rusar iväg för vi har alltid något och prata om, och skulle det mot förmodan ta slut på våra samtals ämmnen så vet jag att bara titta in i hans ögon så blir jag varm.

Den kallaste dagen blir den varmaste runt honom.

Jag älskar dig, Robban.

Ska skapa en ny katogori här på min blogg.  I nian så fick vi en svart bok med röda kanter.

Jag kallade min bibel 2002. När den svart-röda blev den ersatt av en blå.

Iaf så fick vi skriva vad som rörde sig i våra huvuden och så lämnade vi in den till läraren varje måndag. Ibland var de djupa tankar och ibland bara strunt, risken är väl att de här bara blir blaj. Men galet roligt är livet iaf.

Dagens reflektion hämtar jag ur låten;

"Som en lucka i mitt sinne, känslor som jag har stängt inne"