Finns mycket på slutet som verkligen stört mig och min vardag, inget så där exakt men en del händelser/människor berö /stör mer än andra.

Men som tur är ser jag lösningar och inte problem längre.

Jag är så mycket bättre än låta någon annan påverka mig.

För det har varit ett sår i  själen som inte velat läka. Nu ha jag äntligen hittat ut ur det mörker som varit och ser ljust på framtiden.

Robban, min älskade. Min borg, min stöttepelare som alltid finns och kan torka dom små droppar som rinner ner för min kind gång på gång. 

Han kan även få mig och vika mig dubbel av skratt bara genom att finnas.

Finns ingen som är som honom.

Om han är kungen så ska jag få äran att bli hans drottning. Det ni ;)

Han har även gett mig mina barn, mina små underverk.

Kan inte skrivas tillräckligt många gånger .

För det finns inte så många ord i hela världen som kan göra en rättvis bild eller beskriva dom. Dom får till och med ordet prefektion att blekna i jämnförelse;) 

Igår kom ordet panda från ingenstans från prinsen. Donnan sitter och börjar väl åla sig framåt. Mammas stora stoltheter.

Annars springer dagar och tid ifrån oss.

Jag är 25 år nu, en två barnmor och ett liv utöver det vanliga.

Mina vänner ordnade en skit fin fest för mig ifredags. Tack mina älskade vänner.

Ni är guld värda.

Hade träningsvärk i mina magmuskler i flera dagar.

Janne kom oxå en sväng förra veckan, underbarare vänner få ni faktiskt leta efter.

Jag älskar dig/er!