Skulle kunna skriva rader om kär och lycklig jag är. Hur fin och underbar han är.

Men det behövs inte, för alla som känner honom/oss vet.

Vet att det finns ingen som honom, ingen som ens är i närheten av honom.

Du kanske inte tycker han är världens hunk, men han är min. Min hunk.

Det är vi mot världen, han är den som gjort mig hel.

Han behandlar mig som den drottingen själv.

Visst!

Det gick jävligt fort för oss men jag har aldrig tvekat en sekund.

I hans närhet är jag tryggast, i hans famn hör  jag hemma.

Så många tårar han ja torkat från min kind, så många gånger han fått mig och skratta trots allt elände. Det är just han, alltid se allt ur en annan vinkel.

"Allt är inte som det ser ut att vara och det som syns kanske inte är allt"

Han är pappa till mina två barn, han är den bästa pappa man kan ha.

Han gör allt med så mycket glädje, han älskar att leka med barnen.

Kärlek från det vi kliver upp tills vi lägger oss.

Just den jobbiga period vi haft i vinter vet jag att vi är starkare än nånsin.

Den enes svaghet komplettera  den andra.

Det är lixom vi mot världen.

Kvällarna bara rusar iväg för vi har alltid något och prata om, och skulle det mot förmodan ta slut på våra samtals ämmnen så vet jag att bara titta in i hans ögon så blir jag varm.

Den kallaste dagen blir den varmaste runt honom.

Jag älskar dig, Robban.