En dag till ha passerat.
En till utan mina små.
Tur att jag vet att dom har det bäst. Annars hade det aldrig fungerat här nere.
Det är första gången jag reser i väg utan dom. Så länge.
Men om inget oväntat händer åker jag hem på lördag.
Då blir det puss och kram kalas.

Mamma saknar sina små hjärtan. Mest.

Dagens Marie.

Ibland är det bra att inte veta.
Ibland vill man ha fullt koll på läget.
Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill.

Bara att utan R skulle jag aldrig klara mig. Han är min hjälte !

Idag är jag otroligt tacksam över allt jag har. Istället för att tråna över det jag inte har. Bli lätt att jag missa det som verkligen är viktigt här i livet om jag ska fokusera på det som inte betyder nått när allt kommer omkring.

Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag. Vi vet ingenting nu. Vi vet inget idag<3

Dagen är lång men dagen följs utav natt ....

Vore det inte för dig
skulle jag aldrig nånsin gå upp....

Då ska jag hedra dig, som du hedra mig...

Imorse trodde jag att jag skulle jobba hela veckan och att barnen skulle till dagis och allt skulle gå tillbaka till vardagen efter sommaren. Men efter lunch kom samtalet som vi fruktat. Men nu sitt vi i bilen på väg ned till Uppsala .

Aldrig ha det känts så nära, flåsar i nacken och hur fort jag än springer. Tanken på vad som egentligen ha hänt/händer skrämmer ännu mer för hur mycket vi än ber och inte vill så kommer det närmare och närmare och till slut är det ingen som ändra på det. Inte ens Gud.

Bilden överst är på vägen till jobbet och den andra är på väg till Uppsala. Ett samtal och hela världen och planerna förändras. På en millisekund!

Älskat ta ego bilder nu. Är inne i en period med mycket tankar och funderingar om jag verkligen var sp dör fet förut och att ingen talade om det. För själv såg jag lika mycket då som jag se idag. Just ingenting . Då måste jag ställa mig framför spegeln och ta ego bilder ;) Och då se jag en viss skillnad;)