Nu är jag nere på 80-talet. Ett mål till som bockas av min delmålslista. Skall erkännas att det är en svin skön och stolt känsla som infinner sig.

Annars så har vi arbeta i veckan, R på sitt sätt. En vecka borta. Utan telefon den här gången:/ veckan kändes oändlig.

Barnen har igår åkt ned till Uppsala med R. Känns också extremt tomt att vara utan dom igen men vad gör man?
Det är inget vi styr över utan jag försöker inte tänka på det. Fast det är en del av vårt liv. Vill bara att allt ska vara som förr.
Men då ska det inträffa ett mirakel eller någon vrider tillbaka tiden så man hade gjort eller sagt allt man inte hinner nu.
För hur som helst tickar tiden på och den kommer inte tillbaka..