Jag fyller mina dagar med liv och inte mitt liv med dagar,

Och vet du vad lilla vän, jag njuter av varje min,.

Önskar alla kommer få uppleva detta nångång, dom SOM har upplevte det vet exakt vad jag prata om.

Det totalt gränslösa kärlek som finns, som växer för varje dag som går.

Just nu räcker det att titta på mina små, hela hjärtat explorderar.

Sen att så fort man titta på Liv får man ett leende tillbaka, och Rasmus kommer springade mot en och ropa mamma sen vill hoppa upp i knä och mysa. Tiden borde stå tilla!

Jag älskar verkligen att jag har möjligheten att få vara hemma med mina två.

Ingen kommer ge tillbaka den tid som går så vi ska maximera den till max med mys och kärlek!

Idag är det farbror J födelsedag och vi ska iväg på lite party sen. Jag har nyss slängt ihop en lite tårta, blev inte den vackraste tårta jag skådat men gud vilket mun*****.

Himelriket, inte för att skryta så där, man jag är rätt jvälda duktig på det här med tårter;)

Igår var vi på olles och åt mat, for hem och jag somnade i soffan strax efter "så ska det låta" hade börja. Vaknade strax innan midnatt och förflyttade mig till sängen.

Imorse när jag vaknade var jag smått förvirrad över att klockan var så mycket.

Alltså var det första gången som HELA familjen, inklusive Robban sov hela natten.

Så härligt. Sen att det var lördag och vi dukade upp till långfrukost gjorde ju inte att dagen ick en smäre start. Nä, in i duschen, skulle behövt slänga i en färg i mitt hår oxå.

Få se om vi hinner.

over and out!

Keep moving strong. Ba´så du vet!

Ingen ha utsatt mig för nått aprilskämt än och jag ha faktiskt inte skämta med nån än.

Inge slår förra året iaf, vi lurade min älskade syster upp på läktaren. Haha.

Hon hade ingen aning och vi låg i en hög och garavade läppen av oss.

Vi tyckte det var sååå roligt, hon tyckte väl att det var mindre roligt men insåg sen humorn ;)

Jag älskar min syster över land och hav, så jväla glad över att just hon blev min syster.

Lätt att det känns att våren är på g, hela jag fylls med vårkänslor. Jag önksar bara att snön skulle försvinna och det skulle bli riktigt riktigt varmt så man slippar klä på sig så mycket.

Längtar som en tok till sommaren.

Sommaren  2010 var underbar och det lär krävas en hel del men jag hoppas att 2011 kommer bli bättre om det är möljligt än 2010.

Sitter och funderar på hur livet ha förändras på dom två på år. Det är två år sen jag fick reda på att min första skulle komma, en av dom lyckligaste dagarna i mitt liv. 

Minns det som igår, hur sen alla puzzelbiter har ramlat på plats en efter en.

Som den självklaraste bild är den nu tydlig och klar. 

Grus och sten finns det inte plats för,  förlåt men tyärr är min framtid bättre än det som varit.

Samtidigt så vet jag att de kan komma salt i allt sött och  tvärtom, sött i allt salt.

Så som den stoltaste mamma jag nu är(vet att de kan upplevas som skryt/tjat;) men sluta läs då   ) bjuder jag på en bild<3

För övrigt ha vi solat på balkongen idag, ätit pytt till middag och busat på liten och stor.

Så nu tänker jag förflytta min stora(läs;jag-är-väldigt-stolt-över-min-rumpa-med) fina bakdel till soffan och avsluta denna kväll med min familj.

Sen är det lite egentid med DH och Sofias änglar.

Gud vad jag bara älskar helger som ger enegri, som ger lite livslust. 

Som gör att man älskar livet.

Först började fredagen med en middag som jag sent ska glömma, godaste maten med det trevligaste sällskap.

Sen på lördag åkte jag och mamma till ikea och shoppade loss. Kom iaf hem med diverse möbler och kläder. ;)

Sen drog jag åter igen iväg till stan och spenderade min kväll med dom bästa.

Bruttan med stor B och Diamanten

Länge sen skratta så mycket som jag gjorde, haha ;)

Summa sumarum, tackar jag för denna helg och känner mig full av energi och välkommnar våren.

Dock har jag aldrig förstått varför vi måste ställa fram och bak klockan, det är väl rätt okej när man "får" en timme men att "tappa" känns helt fel och galet.

Dom tre, dom tre som jag älskade igår, älskar idag och kommer älska imorgon.

LIV

Jag älskar dig och varje dag vet jag just varför

"Vissa saker tar lite längre tid.

Vissa saker går inte att lösa så snabbt

och vissa saker behöver lugn och ro."

Mia Skärringer

Skryter gör ja ju var eviga dag men mina små är fan dom finaste som finns.

Stek lördag är ordet för idag. Det är så hilma skönt och inte göra nått. Bara vara.

Bara vara med familjen. Min familj, min, min och bara min.

Vakande upp imorse med en på varje sida. Höll mig i varsin hand. Där låg jag.

Tittade på mina små underverk. Så unika och så speciella.

Ibland undrar jag om nån kommer väcka mig och tala om att det bara är den dröm.

För ibland är det bara för otroligt för att vara sant. Att dom två små ska vara mina.

Men det är det, och jag är jväligt stolt över. Det ska du veta;)   Tack Malin, för dom fina kläderna<3

Min kille som bara går och går.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Idag gjorde jag sötpotatisgratäng med en stek av fransyska och rödvinssås. Helt underbart.

Om jag får skryta<3.

Köttet var perfekt, gratängen oxå. Såsen gudomlig och salladen till gjorde det helt komplett.

Bjuder på en bild där med när jag bjuder på så många andra bilder nuför tiden ;)

Nu ska vi slänga oss i soffan och bara vara tillsammans med oss själva och godispåsen, det är ju lördag. Inte vilken lördag som helst, det är stek lördag.

Lika snygg och stark som trygg, dessutom är han min. 

Känslorna åker verkligen upp och ner. Fram och tillbaka. Rulla runt och upp på benen igen.

Ingen är som förr,  inte så att jag hade räknat med att vardagen skulle bli som förr men två stycken man jag kanske inte hade räkna med denna start.

Jag vet att jag ha svamlat mycket i mina tidigare inlägg. Jag har kanske bara skjutit det framför mig. Visst ha jag grätit, men jag kanske inte veta riktigt varför?

Nu när man kommit hem, sitter i sin soffa och sitter med sina tankar så är de svårt för den som aldrig upplevt detta att sätta sig in. Svårt att i sin vildaste fanatsi föreställa sig den maktlöshet som innfinner sig, timme efter timme. Dag ut och dag in.

När Liv föddes, kräktes R hos sin barnvakt. Jag frågade vad som skulle hända om Liv nu fick magsjuka, doktorn på BB svarade i värsta fall blir det sondmatning eller dropp men det var extremt ovanligt att så små barn skulle få det och vi skulle vara extra noga med handhygienen.

Nu hade vi sån tur att Rasmus kunde stanna hos sin barnvakt tnågra dagar. Över 72 timmar.

Kändes som en hel evighet utan honom, mitt hjärta skrek av saknad men vi gjorde det ju för allas bästa.

När han kom tillbaka, var han världens gulligaste. Kramade och pussade mig. Var så otroligt söt med Liv. Pratade och ville visa sina leksaker. Vi satt inne i hans rum och lekade hela eftermiddagen. Sen åt vi hans favortimat.

Söndagen kom. Tittade förbi och försvann.

Måndagen kom magjsukan till mig, vi ringde och rådfrågade och fick till svar att jag skulle dricka mycket och amma ofta. För det var fortfarande extremt ovanligt att så SMÅ barn skulle få magsjuka.

Kvällen kom, hon blev slö. Inget vi gjorde hjälpte, hon ville bara sova.

Robban åkte in med henne.

Tisdagen var dom hemma, vi donade på här. Hon kräktes. Men åt ju bra.

Onsdagen åkte vi in för koll, skulle ta en timme. Rasmus släppte vi av hos mamma.

Under den timmen vi var där bytte vi säkert ett dussinblöjor och vi blev inlagd.

Hon ville bara sova, ammningen blev svårtare och svårare. Tillslut satte dom in sond.

Inne på isoleringen var vi, ett rum mindre än mitt sovrum. Vita väggar, rosa detaljer och en sluss.

Personal med skyddskläder. Munskydd och det som ha räddat mig dom här nio dagarna.

En tv med dvd.

När sonden sattes in blev våran dag mer inrutad.

Först vägning, amma det lilla hon orkade. Ofta var det nästan inget alls, hon orkade inte utan låg så sött i mina armar.

Vägning igen för att se hur mycket ( lite) hon fått i sig.

Sondmatning resten. Sen pumpade jag ur för att få till nästan mål.

Allt gick runt, alla siffror blandade jag ihop. Timmarna var inte timmar.

Vikten var inte vikt. Allting såg mest likadana ut var tredje timme.

Att jag varit där i nio dagar hade jag faktiskt ingen aning om när jag kom hem. 

Sen kom ju RS viruset. Som från ingenstans, helt utan förvarning.

Förutom dom inrutade rutinerna vi lyckades bygga upp dom där tre dagarna så kom det yttligare delar till våran vardag.

 Men lyckan att se henne repa sig så bra att man gråter av lycka för minsta lilla gny som kommer från henne.

Och sen möta hennes pigga blick är inte ens med ord rättvist att beskriva.

Eller när jag ringer på klockan till personalen för åttonde gången när hon dargit ut sonden sa sköterskan att jag skulle ta det som ett friskhetstecken.

Hon är min kämpe, hon är min donna med viljan av stål.

Rasmus

Gick inte en timme utan att jag tänkte på honom, eller saknade honom, Han skratt.

Söndagen fick jag lite avlösning av Robban och tog med mig honom ner på stan.

Sedan julafton ha han ju ätit helt själv, med fingrarna och ibland sked.

Väl på stan beställde jag in pannkaka( hans favoritmat), och han äter nu  med gaffel.

Vart tog min lille kille vägen? Int nog med att han växte från liten bebis till stor kille när Liv föddes men nu?! Min store kille.

Sen hade ju morfar hämta hans nya vagn, en riktigt racer vagn. Han satt och sjöng under hela våran stadsrunda, pingu var oxå med natruligt vis. 

Förutom alla små framsteg ha han under dom här 14 dagarna var varit ifrån varandra blivt duktigare på förstå vad man merna och förklara vad han menar, utan ord.

Sen kan han nu sälla helt och stå upp själv, men sätter sig så fort han inser att han inte ha något stöd.

Min kille, min store prins.

Sen finns en en tjej, E. Utan hennes stöd skulle jag aldrig klarat detta. Hon är en av dom få som kanske verkligen förstå hur maklöst och insolerad man blir. Tack E. 

Hoppas du förstå vad du betytt för mig. <3<3<3