Idag är det bara så härligt att vara Marie, just Marie.

Bara vara jag, just den jag är och ingen annan, så skönt att bara vara sig själv ;)

Att vädret är ruggit och solen lyser med sin frånvaro gör inget.  För såna dagar behövs oxå, då kan jag gossa ner mig i soffan, med hela familjen. Tända ljus och bara mysa. Som bara vi kan;)

Annars har det inte hänt så mycket idag, Robban gav mig sovmorgon.

Så skönt och få sova. Ibland(läs; ofta)!

Vi har varit en sväng hos min mormor och R ha busat med gam morffa.

Donnan charmade som vanligt, hon är så söt min lilla tjej.

Lillllaa Liiiiiiii som Rasmus säger.

Som mamma kan man verkligen känna sig stolt att man fått två små som är som dom,

mamma hjärtat bankar hårt för dom.

Nä planera middagen, min sambo hade tydligen tagit fram en fläskfille...

Bjuder på några bilder från veckan som paserat;)

Ha en bra fredags kväll ;) för det ska iaf jag ha!

Pssss, avundsjukan är så ful när den tala. Vågar man inte skriva sitt namn så kan man lika gärna låta bli och kommentera för att det blir bara pinsamt i längden ;)

Alvina:

Hur träffades du å din kille? :) Berätta!

Under en massa omständigheter och en massa fram och tillbaka så möttes vi åter igen. Första gången var när jag var 16, skulle fylla 17.  Sommaren 2003.

Jag fick hans nummer, men ringde aldrig.

Nästan drygt ett år senare fick jag ett mejl av en kille, vi mejlade och han berättade då vem han var.Det  finns inte så många med det namnet så jag hämtade lappen med hans nummer och frågade om det var hans. Och det var det, världen är liten.

Han kom ner och hälsade på mig, jag var även till honom några gånger.

Då bodde jag i Skellefte och han i Piteå.

Sen under dom kommande åren så ha vi till och från kontakt, han smsa nästan varje kväll.

"Sov gott, dröm sött"  Iband svarade jag "love you", men oftast inte. 

Men jag har alltid ringt R när jag haft problem,  alltid när jag varit ledsen ha han varit där. Fått mig och le igen. Allting ordnar sig alltid, det är hans standard svar. Även idag.

Vilket kan reta mig till vansinne. Det tar emot och erkänna men han ha ofta rätt.

Katastroftänk är en Mgrej, alltid det värsta.

Men en dag i Januari 2009 får jag ett sms, känns som personen känner mig. Men jag har inte nummret. När jag sen får reda på att det är han så börjar han höra av sig nästan dagligen.

Vi bestämmer att jag ska åka upp till honom, jag åker totalt upp tre ggr under den våren.

Inser väl att ingen oss vill flytta. Men att vi har gett det en ärlig chans.

Sen kommer han ner för att hälsa på tre dagar i Juli 2009, sen åkte han bara tillbaka för att hämta sina saker för den 1 oktober 2009 blev vi sambos.

Januari 2010 blev vi föräldrar.

11 dagar senare fria han.

Och nu i januari 2011 ska vi bli föräldrar igen.

Och ja, jag var redan gravid när vi blev tillsammans. Men det är en helt annars historia.